Great day – again! Lite stressad över mitt bokmanus som min redaktör ska ha på måndag, men jag satt några timmar i morse innan jag mötte upp min fina lillasyster på stranden. Hoppas dock hinna få klart allt till måndag. Verkligen kalasväder idag i Miami och jag njöt verkligen. Julia börjar bli fint solbränd och vi hade riktigt mysigt några timmar. Under dagen landade flera vänner här i Miami. Bland annat Tobbe och hans kompis Jocke som flög in från Hawaii, inte minst en annan god vän. Vi åt alla en otroligt god middag ikväll på Lincoln Road. Innan dess drack vi lite bubbel hemma hos mig. Alltid lika trevliga Anders och hans son Christoffer kom också förbi. Miami är en liten pärla. Ja, lite av en svenskkoloni. Så mycket svenskar här just nu. Jag hjälpte två lite vilsna unga svenska tjejer idag på Wahlgreens. Jag kanske ska bli guide?

Igår kväll var vi bjudna på födelsedagsmiddag för underbara Anna på “The Bond Street Lounge” på 17th and Collins. Det var mycket god mat om än rätt dålig service. Vi var ett gäng samlat runt det coola typiskt japanska bordet. Älskar att sitta kring ett högt härligt bord. Har ju det så hemma i Stockholm lite men jag nyttjar det typ aldrig. RLC det är snart dags för ett kvartalsmöte hos mig tror jag! Eller?  Hur som haver en mycket trevlig middag och stort grattis fina Anna!

Igår hade jag och lillasyster riktig kvalitetstid. Japp hon är här nu några dagar. Så mysigt. Vi har så mycket att prata om. Jag blir rätt tramsig i mellanåt dock. Är jag en tramsmaja? Underbar dag igår. Vi gick långpromenad längs stranden barfota ner till South Point. Och kors i taket men sedan tog vi ett dopp i havet. Drack smoothies på South Beachs bästa smoothieställe som ligger på 7th and Washington Avenue. Jag bodde precis där under mina första månader i Miami för några år sedan. Älskar det stället. Sen fortsatte vi hemåt. Jag säger det igen, men jag borde gå oftare längs vattnet. Det är så underbart.

På förmiddagen hängde vi några timmar vid poolen. Lillasyster är rätt sugen på att bli lite mindre blek.

Idag har varit en av de bästa på länge. Så härligt! Känns som om jag har fått en kick. Känner mig så pigg och glad. Trotsade mina knän efter lyktstolpeincidenten och gav mig ut på en lång inlinestur när jag vaknade i morse. Var nere vid South Point av Miami Beach. Det är så vackert där. Miami Beach Marina kör jag alltid förbi och där ligger alla tokiga båtar. De är så stora och framförallt så många att man knappt tänker på dem. Åkte sen vidare ut till piren där jag och Gabriel cyklade för några veckor sedan. Gud vad vackert. Vill gå där med min älskade en vacker dag. På tal om det så skulle jag också vilja sitta vid underbara och klassiska “Smith & Wollensky” som är en restaurang precis vid kajen och blicka ut över havet. Det är så mysigt och verkligen to recommend.

På eftermiddagen mötte jag upp grabbarna. Jonas och Melker hade en heldag på Nikki Beach i en lyxig cabana. Jag och Gabriel gick dit och störde turturduvorna en stund på en lunch. Jag tog ett glas vin dessutom som var så otroligt gott. Ja, gud vad gott det kan vara ibland. Nu har jag sprungit min runda längs boardwalken upp  till 47th Street och sen ner till 23rd där jag bor. Man mår bra av att träna. Så är det bara. Och ikväll anländer någon väldigt speciell. Och imorrn någon annan väldigt speciell. Life is good.

Jag är nog en tänkare. Älskar egen tid. Har fått rätt mycket sådan nu några dagar. Tack vare lyktstolpen med mera. Och nu har jag korrläst klart mitt manus till min nästa bok som släpps. Satt även med min formgivare Karin idag länge i telefon och gick igenom allt. Det känns väldigt bra, vilket såklart är kul. Tror och hoppas mycket på boken, “Why not”. Arbetar bäst när jag får mycket egen tid. Måste komma in i en speciell sinnesstämning. Snart ska jag inhandla en massa nya dukar och måla till kommande utställning också. Det ska bli underbart. Min terapi. Jag njuter av Miami. Och lugnet.

Hade ju en photoshoot häromdagen med bästa Anna Lundell som plåtade. Flera av bilderna är till kommande bok. Bland annat plåtade vi bokomslaget. Älskar bilderna i mina sällsynta och unika Dior-glasögon från Occhio optik. Ni får tjuvkika på en bild, se ovan. Anna som flyttar hem till Sverige under våren kommer att arbeta som fotograf i Stockholm också. Kika gärna på hennes hemsida om du behöver experthjälp. Hon är grym och lätt att jobba med.

Har ni någonsin gått in i en lykstolpe? Eller för den delen water post? Snälla, gör inte det! Det gör så sjukt ont! Fortfarande. Jag gjorde det kvällen då vi delade ut mat till hemlösa. Trodde jag skulle dö och hade det varit Sverige hade jag åkt raka vägen till akuten. Istället så sprang älskade Gabriel och plåstrade om mig. Hämtade is och körde fram bilen hit och dit. Fy sjutton vad ont det gör. Fortfarande. Har legat däckad nu ett tag, vid poolen förvisso så jag klagar inte. Hoppas mina stackars blåa knän snart återgår till det normala.

Igår kväll tog jag mig dock till Lincoln Road där jag träffade upp Gabriel och Roger. De hade grabbkväll och är goda vänner sedan länge här i Miami. Roger jobbar som programledare på Univision och bevakar bland annat röda mattan här. Han är alltid så glad och trevlig med mängder av roliga historier. Lincoln Road är förresten packat. Jag, Jonas och Melker försökte ta oss fram men gud vad folk. Inte minst svenskar.

Den 25:e varje år när de flesta här firar jul åker jag och Gabriel och fixar en massa pizza som vi sen delar ut till de hemlösa. I Miami lever 30% av alla som bor här under fattigdomsgränsen. Hela 4000 personer lever på gatan. På South Beach, där jag bor, lever många av de hemlösa nere vid stranden och öppnar man ögonen så är det svårt att undgå. En bisarr kontrast till den enorma lyx som finns runt hörnet. Flera av de hemlösa träffar jag varje morgon och kväll på min inlinestur eller löprunda och efter tre år har jag lärt mig känna igen många av dem och vi hälsar titt som tätt. Just den 25:e känns det extra bra att få sprida lite glädje. Ibland undrar man om människorna lever när man kommer fram. En del “bor” under sina skynken. Den enorma tacksamhet i ögonen är svår att jämföra med något annat. Många tackar gud för att vi kommer och “God bless you” hör vi hela tiden. Ibland känner man sig otillräcklig och önskar att man kunde göra så mycket mer.

My christmas var en riktig American one. Julaftons morgon började med den fantastiska soluppgången som är to die for. Sen julfrukost hos fina Jonas. Så mysigt. Både Gabriel och Jonas hade köpt superfina julklappar till mig. Tack underbara ni! Kan inte minnas när jag fick en riktig julklapp!? Jo, kanske en röd bikini förra året förresten… Jag försökte “ratta” in Kalle Ankas Jul men fy för SVT Play som man bara kan se inom Sveriges gränser för det mesta (hallå – vad är det för mening då!?). Undrar hur många utlandssvenskar som kände som jag? Aja, nästa år ska jag banne mig se Kalle Ankas jul. Det var många år sen nu. Var det bra? Jag skypade med min härliga familj därhemma. Min systers ögonstenar Edvin och Ebba var very excited. Åh fina ni! Love u.

Efter lunch styrde jag och Gabriel kosan söderut till Coral Gables där en magisk jul väntade. Underbara Anna öppnade dörren klädd i förkläde, tomteluva och ja precis as an american housewife. Vi skulle hjälpa till var det tänkt och jo visst skalade och skivade vi lite potatis (japp även Gabriel!), men annars hade såklart Anna fixat allt. En himmelsk buffé med en massa gott. Bäst bland all mat var “The Swedish Meatballs”. Jag åt hur många som helst. Sen var jag tomte på traditionellt vis, med uppsvälld mage och i bikini. The Miami style. Vi var massor folk och det blev många timmars firande. Tack Lundell family for a great christmas.

Önskar er alla en riktigt god jul från poolkanten i Miami (yes, jag har badat för första gången på månader). Hoppas ni får en underbar jul och njuter med nära och kära. Jag, Gabriel, Anna, Micke med flera firar jul på svenskt vis i Coral Gables. Det ska bli väldigt mysigt och vi ska mest julbaka hela dagen. Jag blir sentimental på julen och tycker det är lite halvjobbigt, men är då glad att vara nära vänner. Igår var det 34 grader här och klarblå himmel. Känns en bit bort från snön, kanske är det den enda skillnaden?

Idag saknar jag min kära familj. Ledsamt att vi ses så sällan. Önskar jag hade er mycket närmare. Älskar er.

Jag gav faktiskt min vän T.C en julklapp redan igår som han hade önskat sig. En “Sverigetröja”. Han blev överlycklig!

God jul alla underbara människor! Tack för att ni finns. (Er julklapp kommer i mellandagarna…:))

Tidningen Östra Småland uppmärksammade min bok “C”  förra veckan. Kul tycker jag då det var längesen den gamla lokalpressen skrev något om mig. Journalisten Janne Adeen har inte intervjuat mig på nästan tio år räknade vi ut och vi hade mycket att prata om. Under min bordtenniskarriär skrev han väldigt ofta om mig, då hans bordtennisintresse är stort. Förra veckan var jag i Kalmar och föreläste också och då var lokalpressen på plats och skrev om ungas företagande och även min föreläsning. Nedan klipp från tidningen Barometern och Östra Småland igen. Tack fina ni som har skickat dessa till mig. Extra kul när det är lokalt. Heja ungt företagande och Kalmar! Och btw min s.k “Hollywoodkarriär” är inte värd all denna uppmärksamhet…men tack ändå!

Vilken underbar dag igår. Är rätt seg och trött just nu. Behöver vila lite. Därför underbart med en beachdag. Somnade på min solstol vid W. SÅ skönt! Läser en väldigt spännande bok just nu som jag fick av härliga Lotta innan jag åkte, will tell u more. Visst är mitt bokmärke urgulligt? Fick det av primadonnan för några år sedan. Det är en bild från Italien när vi var där. Miami visar sin bästa sida just nu. 28 grader och klarblå himmel. Jag gick en runda längs vattnet (doppade faktiskt fötterna!). Att gå längs vattnet är bland det bästa jag vet. Havet ger mig ett lugn och är så rofullt, trots alla människor. Borde gå längst vattnet oftare. Min telefon ringde mycket igår. Väldigt mycket. Skönt att var långt borta ibland.

Boken “C” är jag mycket stolt över. Inte minst glad och tacksam för att jag fick uppleva. Åtminstone vissa delar. Tack alla som har hört av sig med stöttande och positiva hejarop. Det betyder mycket.

Igår hade jag en photoshoot hela dan. Min duktiga vän Anna Lundell arbetar som fotograf här i Miami och tog en rad nya bilder på mig. Bland annat omslagsbilden till min nya bok “Why not”. Kommer bli kanon. Hoppas Karin min kära formgivare gillar dem :). Hon är väldigt noga… Anna och jag höll på hela dan igår i Coral Gables där hon bor och när klockan var åtta somnade jag som en stock. Vilket naturligtvis resulterade i att jag vaknade mitt i natten. Så nu har jag jetlaggat mig tillbaka. Jippie.

Senare idag ska jag visa er en liten grej. Ja, och imorgon kommer ni få en liten julklapp. Watch out.

Jag måste berätta en liten hemlighet. Eller det vet ni kanske redan? MEN jag är en riktig badkruka. Iaf har jag blivit det med åren och jag har faktiskt inte badat en enda gång sedan jag kom till Miami i slutet på november. Skandal eller hur? Gabriel däremot är en verklig fisk. Igår eftermiddag hängde vi några timmar på Hotel Catalinas Rooftop som ligger på 17 Collins Avenue. Det är ett riktigt svenskhotell och man träffar alltid en massa svenskar här. Ibland glömmer man att folk faktiskt förstår vad man säger. På Hotel Catalina brukar jag dra med mig de flesta som hälsar på. Min familj har varit här, Cia, Samuel med flera. Perfekt om det blåser då det är helt vindstilla här uppe. Faktum är att det var faktiskt mitt första hotell i Miami där jag bodde ett par nätter med Sonja Aldén när vi var här för många år sedan. Närmare bestämt fyra. Time flies. OCH en annan rolig detalj att det faktiskt var här som jag hade min livs första vernissage i januari i år. Som sålde ut. Yeah this place rock.

Och japp jag blickar framåt. Så många grejer framöver. Har lite svårt att koppla av. Hoppas det lugnar ner sig och så även jag. Min inbox exploderar så här innan jul och större delen av dagarna jobbar jag.

Jag blir så inspirerad att träna när jag är i Miami. Alla människor gör det. Väldigt många tränar varje dag. Min vän Gabriel skrev en kul grej på sin blogg häromdagen som verkligen stämmer in på Miami. Många lever som sagt på gymmet eller boardwalken. Jobbar några timmar och att fixa bröst, läppar, näsa, panna eller annat är lika vanligt som att gå och handla på supermarket. Inga konstigheter alls som Montazami hade sagt.  Hur som helst I don’t do that men jag tränar varje dag. Ofta spinger jag på eftermiddagen och på morgonen åker jag inlines om jag inte spelar tennis vilket jag förvisso inte kommit igång med i år ännu. Det händer att det blir lite golf då och då också. Kommer snart en golftokig man och hälsar på och då har vi många rundor som väntar.

Bilder från morgonens inlinestur. Love it.

Igår kväll var jag och Gabriel på en skön akustisk spelning med svenska Sofia Talvik som turnerar runt om i USA nu. Förstå att hennes turné varar i två år! OMG. Sofia och hennes man åker runt och spelar på mängder av ställen så håll utkik. Senast igår på klassiska Van Dyke på Miami Beach. Väldigt skön musik som påminner lite om fina Sara Vargas musik. Det var mysigt och en del svenskar på plats. Gabbe och jag började med spagettimiddag hemma hos mig. Japp, jag har lagat mat två dagar i rad nu. Vad händer? Riktigt mysigt. Så skönt att vara hemma och bara va. Need it.

Jag hade flera intervjuer förra veckan. Hela åtta stycken när jag räknar efter. En av dem var med tidningen “S” inför min bokrelease i februari. Håll utkik! Tidningen “S” har i aktuellt nummer som är ute nu ett fint mingel från min vernissage MENU. Roligt! Kul att det fortfarande uppmärksammas. Tack snälla!

…vaknade jag rätt tidigt. Precis i tid för att njuta av den här utsikten från min säng. Jag älskar att vara i Miami. This is paradise.

Fjärde Advent firade jag med Gabriel i Miami genom att gå på en stor gospelkonsert med “Take 6″. Gruppen är gigantisk i USA och enligt Gabriel har de världens bästa sångteknik. Det är sex killar som sjunger utan instrument. Coolast var han som var bas. Riktigt läckert. “Take 6″ har varit verksamma sedan 30 år och turnerar fortfarande världen över. Roligast var att Gabriel blev väldigt tagen då han har lyssnat på “Take 6″ sen barnsben. Vi bjöds även på två gospelkörer från Miami som båda var väldigt bra. Julkänslan var påtaglig. Om det är skönt att vara tillbaka i Miami? Ja, det är magiskt.

På min vernissage “MENU” i Stockholm 16 november gästade den tramsiga reportern Per Kjellin tillställning från Tramsit.se. Ett kul litet videoklipp. Har ni inte sett det så kika här.